Jag har spenderat ett år i Portsmouth (1993–94) och gått en ettårig konstnärlig utbildning. Det är snart dags att återvända till Sverige. Men i Portsmouth vankas ett 50 års jubileum. Det var då 50 år sedan de allierade lämnade Englands stränder för att påbörja det som idag i folkmun kallas för D-dagen.
Jag minns fantastiskt lite från denna tillställning. Vi var nere på stranden nedanför Southsea och det var mycket folk. Jag försökte fota de flygplan och helikoptrar som passerade ovanför våra huvudet. Det var ett himla liv vill jag minnas. Ute i bukten låg det flera stora krigsfartyg och när jag läser om tillställningen så här i efterhand så verkar det ha varit ett jättestort pådrag med både kung och drottning närvarande.
Jag flyttade tillbaka till Sverige den sommaren. På vägen hem tog jag båten från Harwich till Göteborg och jag hade både gitarr och cykel med mig. Jag fick gå tre gånger från cykeln som stod på bildäcket för att få med mig alla väskor ner till hytten.
Jag delade hytt med en afrikan som var ännu mer sjösjuk än jag. Jag satt en stor del av tiden ute på däck i en solstol av den gamla typen. Den friska luften dämpade min sjösjuka en smula. I Göteborg kom min styvbror och hämtade mig med bil. Varför det var min styvbror som hämtade mig och med vems bil låter jag vara osagt.