Snösätra industriområde - december 2017
Urban Exploration
Industriområden
Jag har fått ett tips från en arbeteskollega om ett industriområde i Högdalen. Snösätra industriområde har under en längre tid varit ett mecka för stadens graffitimålare. Markägaren har tvärtemot alla gängse normer tillåtit graffitimålare att rocka loss i området. Kan detta verkligen stämma? Det låter för bra för att vara sant.
Det är söndag och dottern ska fika hos sin mamma. Jag droppar av henne i Bromma och fortsätter söderut. Det är mycket trafik och vid Alvik försämras stämningen avsevärt när en ambulans baxar sig fram bakifrån. Jag flyttar mig till höger för att släppa fram ambulansen och så fort den passerat ska bilen bakom mig plötsligt köra före mig. Typiskt, jävla stockholmsbeteende. Jag har lugnat ner mig i trafiken men den här gången kan jag inte låta bli att tuta och hötta med näven. Strax efter Västberga är det dags att svänga av från E4:an och fortsätta mot Älvsjö och efter det Rågsved/Högdalen.
Jag rullar strax in på området. Det är helt omöjligt att missa. Det finns ett promenadstråk som passerar förbi platsen. Mammor och pappor rullar förbi med sina barnvagnar och sitt bästa söndagshumör. Jag märker snart att det är en och annan som besöker platsen bara för att titta på graffitin. Jag tittar lite extra på några som är där på besök, som för att söka kontakt. Jag blir dock tokignorerad. Just det ja. Jag är i Stockholm. Glömde det. Prata för guds skull inte med någon. Personen är förmodligen en turist, galen eller bara full.
En pappa med två tonåringar är på besök. De kör en grå Toyota Urban Cruiser och har konstigt nog parkerat ganska långt ifrån området. Kanske är pappan rädd om sin bil? Jag har repat min bil på båda sidor, och det känns faktiskt ganska skönt. Vad spelar ytterligare en repa för roll? Det luktar inte heller så gott i bilen. Men det är en helt annan historia.
Det är lerigt inne på området. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag försöker undvika en mindre översvämning som täcker nästan hela vägen. Jag stannar några gånger och har snart bytt till stövlar. En grå Lexus passerar mig på nära håll. Avgassystemet låter ansträngt och bilen känns malplacerad. Rutorna är tonade och jag ser inte vem som kör eller vilka personer som sitter i bilen.
Det är igenombommat överallt. Stängsel, dörrar, betongsuggor och allehanda bråte spärrar vägen in bakom planken. Till slut lyckas jag klämma mig in genom en öppning i stängslet. Döm om min förvåning ner jag upptäckar att det är helt tomt på insidan. Jag ser snart ett övergivet hus med en stor gapande öppning i ena hörnet. Inne i det övergivna huset är lampan tänd. Det står en stege lutad mot väggen. Skrattet bubblar stilla upp i strupen när jag upptäcker en bilinredning från System Edström ståendes mitt på golvet. Det är ett så kallat F-paket, av den större modellen! Jag dör en smula. Jag har jobbat på System Edström.
Jag följer grusvägen hela vägen ner till en vändplan. Jaha, det blir alltså till att åka tillbaka samma väg som jag kom ifrån. Jag springer ut ur bilen med den lilla kameran i handen och går tillbaka en bit på vägen. Då ser jag den gråa Lexusen igen. Den är på väg från min bil och jag har inte låst bilen. En kall hand kramar om mitt hjärta. Jag rusar tillbaka till bilen. Jag lämnade kameraryggsäcken med den stora kameran i bilen. Det verkar som om jag plötsligt fått kliva upp på dumscenen på en amatörsöndag. Phuu! Kameran är kvar.
När jag lämnar området ser jag tre silhuetter på avstånd som står vid väggen på utsidan av området. Är det tre graffitimålare månne? Det är galet mycket bilar på vägen hem och bilkö innan avfarten upp till Essingeleden.
