Täljövikens kursgård - januari 2025
Urban Exploration
Övrigt
Jag köpte nyligen ett par hyfsade slalomskidor för 300 kronor i en second hand i Stockholm. Jag har ett par gamla skidor som jag använt i säkert 10 år och även om de funkar bra så börjar de se väldigt repiga ut. De nya fyndskidorna är klassiska carving skidor och de är något längre än de jag redan har. Jag tänkte fortsätta använda mina befintliga pjäxor och visst borde de passa dessa längre skidor? Väl hemkommen igen drog jag bak bindningen så långt det gick och satte i pjäxan bara för att upptäcka att pjäxan var 1 mm för lång för att passa i bindningen. OMG, behöver jag köpa nya pjäxor nu? Tittade lite efter vad ett par pjäxor second hand kostar och de ligger på tusenlappen för min storlek. Om jag hyr en vecka kostar det 600 kronor. Alla dessa beslut. Det hela slutade med att de ”nya” skidorna lämnades kvar hemma och jag åkte på mina gamla skidor en säsong till.
Täljövikens kursgård ligger alltså inte i Svinninge. Jag är där först och snurrar runt i ett område som enbart verkar bestå av villor, marinor och båtklubbar. Trots detta känns det som att bli slagen i huvudet med en extrem Ekerö-känsla när man saxar runt i den kuperade skogsklädda terrängen. För att komma till kursgården behöver man fortsätta en bit till ner till Täljöviken. Vilket också namnet på kursgården antyder!
Kursgården är ett känt Urbex-ställe. Ett gammalt brutalistiskt monument på en kulle. En symbol för den svenska betongsossen. Idag är kursgården omgiven av hyres och bostadsrätter. Idyllen störs kraftigt av den nu inhägnade betongklumpen som så okänsligt ligger där med sitt bultande cementhjärta mitt i vardags trygga Svenson Sverige. Någon har köpt huset och det verkar som att det finns renoveringsplaner för spektaklet. Alltså missförstå mig inte nu. Jag tycker att hus av detta slag tillhör våra kulturminnen. Alltför många av dessa schabrak har rivits de senaste åren. Jag tänker bland annat på det som en gång i tiden utsågs till Storbritanniens fulaste hus. Ett parkeringshus i centrala Portsmouth som var något alldeles speciellt. Parkeringshuset i Portsmouth är dock rivet sedan länge.
Jag tar en tur runt huset som är omgivet av stängsel. Det verkar inte finnas någon väg in i huset så stängslet spelar ingen större roll. Jag misstänker dessutom att insidan av huset ser betydligt bättre ut än utsidan. Jag nöjer mig med de bilder jag får av fasaden. Nu hemåt!
