Kvarnen i Gullberg finns med på hemsidan Tidens Gång. Jag försökte faktiskt kolla upp var den låg på hitta.se men lyckades aldrig hitta den. Jag såg byggnaden av en slump från väg 34 norr om Linköping. Det såg intressant ut och jag körde in. När jag kom fram gick det upp för mig att denna byggnad har jag ju sett förut. Nåväl.
Det är några hus i närheten men själva kvarnen står ändå lite avsides. Jag ser en pappa och ett barn som är på väg ut på fältet för att flyga drake. Vinden viner och det blåser lite för mycket för drakflygning. De är snart tillbaka. Det finns inga öppna dörrar men det går ganska bra att ta några kort genom de sönderslagna fönstren. Men vänta lite, nu minns jag fel. Det fanns visst en öppen dörr. En liten källardörr. Jag iddes dock inte gå in. Jag har ett späckat program idag och det här stället fanns inte ens med på min lista.
Det står ett antal silos på området. De är av det mindre slaget, av den typen som används av bondgårdar. Jag går in mellan dem och får några halvroliga kort inne i halvdunklet. På vägen ut river jag mig på en skruv. A small price to pay. Jag ska precis gå tillbaka till bilen när pappan och barnet återvänder. De gör en ansats att helt enkelt gå förbi mig utan att säga något. Jag känner att det ligger på mig att ta kontakt. Pappan kan berätta att det tåg spår som passerade kvarnen lades ner 1963. Efter det har kvarnen fått förfalla. Tråkigt tycker pappan. Kvarnen förgyller inte direkt platsen. Jag berättar att för en sådan som mig så är upplevelsen av platsen det motsatta. Snart sitter jag i bilen igen. Jag ska till Ljungsbro sockerbruk.