Jag är på väg till Limstensgrottorna men körde fel i Örebro och har plötsligt hamnat i Kumla. Nu tar jag mig fram bäst det går på småvägar. Döm om min förvåning när jag ser en skylt som påvisar en klosterruin. Vilken bonus! En extra plats att lägga till dagsprogrammet. Det visar sig dock vara Riseberga klosterruin som jag har råkat passera av en slump!
Jag stannar helt fult på gräskanten nere vid vägen nedanför klostret. Jag misstänker att det finns en parkering längre fram men tycker inte att jag har tid att leta efter den just nu. Ruinen ligger vackert till på en höjd med en bedårande utsikt över åkrarna nedanför. Det återstår inte jättemycket av klostret. Det finns en större vägg med ett fönster i och resten liknar mycket de kyrk ruiner jag hunnit besöka under åren. En låg, jämnhög mur markerar resterna av den forna glansen. Lustigt att så många kyrkoruiner ser ut på detta sätt. Jag förmodar att man stulit stenar och använt till hus och murar. Men varför tog man inte alla stenar? Kanske har gud ett visst inflytande ändå över den svenska befolkningen.