Ståvärn Solvalla skogen, Bromma - februari 2020
Urban Exploration
Bunkrar
Jag har hört rykten om en bunker i Solvalla skogen i Bromma. Det har kommit tips från flera håll och jag har varit i skogen och letat vid minst ett tillfälle. Bunkern lyser dock med sin frånvaro. Men helt nyligen tipsade en arbetskollega om "bunkern" och han kunde även peka ut den på Google Maps. Dags alltså för ett nytt besök.
Det är kvartsamtal i dotterns skola. Jag anländer till skolan vid kvart i fyra och möts upp av mor och dotter. Vi går igenom de diagnostiska proven som dottern gjort vid minst två tillfällen de senaste månaderna. Två olika staplar visar resultatet från två olika tillfällen då dottern gjort samma test. Den senare stapeln är i vissa fall dubbelt så hög som den första. I vissa fall går stapeln upp över den röda linje som indikerar var man behöver ligga för att vara godkänd i en årskurs över den som dottern går i. Dottern har pratat om proven och hon får lätt prestationsångest när det ska skrivas prov. Men resultaten ser ju bra ut ändå.
Efter samtalet går vi ut på skolgården och exet hämtar upp sin andra dotter från dagis. Jag har inte min dotter den här veckan så jag tar avsked och fortsätter till fots upp till Solvallaskogen. Det blåser lite och ett iskallt regn släpper av några enstaka droppar. Jag fäller upp huvan och går upp i skogen. Mörkret är på ingående. Kameran ligger hemma och jag hade tänkt fota med mobilen. Bra alltså om jag hinner fota innan det blir mörkt. Att fota med mobilen funkar bra en solig dag men kvalitén sjunker drastiskt när ljuset börjar tryta. Jag tar mig fram längs en brant inne i skogen och passerar nedanför radartornet. Jag kommer längre och längre upp på en brant klippa och till slut hittar jag "bunkern". Eller ska jag säga resterna av den. Det har nog aldrig legat en bunker här. Efter att ha googlat lite så verkar det som att det låg ett stå-värn här. Man kan se resterna av två små värn uppe på klippan. Inte mycket att dokumentera men utsikten är fin. Man ser Bromma flygplats som ligger alldeles i närheten. Jag cirklar runt i skogen ett tag till för att se om jag kan hitta några fler lämningar men kammar noll. Det är nästan mörkt nu och jag tar mig ner genom skogen och kommer ut på Gamla Bromstensvägen. Jag beslutar mig för att gå hem. Det tar ett tag och jag är trött i benen när jag väl är hemma. Skönt ändå att mysteriet med bunkern i Solvallaskogen äntligen blivit löst.
När jag tittar på bilderna från min jobbmobil, en Samsung A50, så kan jag krasst konstatera att de INTE håller måttet.
