Jag har precis varit och fotat Östra Arningefortet. Nu är det Lugnetfortets tur. Bilen får stå kvar på vändplanen bakom Ö och B. Lugnetfortet ligger också inne i skogen men närmare Norrtäljevägen. Det tar inte särskilt lång tid att lokalisera bunkern. Jag är nu nästan nere vid Norrtäljevägen och kan se bilarna svischa förbi där nere på vägen.
Lugnetfortet är ganska likt Östra Arningefortet, men det ligger mer öppet. Jag drar av några kort på utsidan och går sedan in i bunkern. Den första nedre regionen ligger i relativt bra ljus. Sedan blir det värre. Dörren som leder upp till den övre delen av fortet är helt mörk. Man ser inte ens om det är en dörr eller om det bara är kompakt mörker. Jag står här ett tag och vänjer ögonen vid mörkret. Jag bannar mig själv för att jag inte plockade med mig ficklampan från bilen. Jag har ju precis varit i en annan bunker där det också varit mörkt. Då slår det mig. Jag har ju en ficklampa. Mobben! Fram med mobben och nu går det bättre. Jag ser åtminstone var jag går någonstans.
Jag tar några kort med mobben som hjälpljus. Det går sådär. Det är helt enkelt för mörkt här. Dags att byta taktik. Jag har en sprillans ny glugg i väskan. En fast 50mm med 1,8 som största bländare. Jag inser dock rätt snabbt att man blivit bortskämd med Canons L-objektiv. De första korten med 50:ian blir suddiga och jag tror först att det är något fel på gluggen. Typiskt, jag har fått gluggen som betalning för ett jobb jag gjort åt en polare och har därför inget kvitto. Jag går ut och prövar att fota i dagsljus. Det är inget fel på gluggen. Det är mig det är fel på. Man måste hålla kameran väldigt stilla med en sådan här glugg. Snart får jag skarpa kort. Och en fin bokeh. Några närbilder och sedan är jag klar.