Jag är på fotoresa och har precis anlänt till campingen i Borensberg. Först åkte jag in på fel camping. Det ligger två campingar alldeles bredvid varandra. Jag har haft ett späckat dagsprogram och är trött. Tanken på Bona mentalsjukhus ligger dock och gnager! Jag vet att jag inte kommer att ha tid att åka dit nästa dag. Jag har i alla fall ätit middag. Klockan är nu strax före sex på kvällen. Det tar en timme att åka fram och tillbaka till Bona. Och det kan ta upp till en timme att fota. Om det nu finns något att fota? Jag skulle vara tillbaka vid campingen strax före åtta på kvällen. WTF! Kom igen nu! Jag åker iväg.
Det tar knappt en halvtimme upp till Bona. Jag upptäcker omgående att det var ett bra beslut att åka hit. Det gamla mentalsjukhuset står kvar. Efter en kvart hittar jag dörren ner till källaren som står på vid gavel. Jag har glömt stativet i bilen. Jag hand-håller kameran så gott det går. Här smyger man runt i en mörk källare i ett mentalsjukhus på sin lediga tid. Helt säkert är jag inte helt frisk. Jag ska precis ta några avslutande kort då en bil närmar sig. Here we go. The locals have arrived. Nu är det någon som ska köra bort mig. Jag står helt lugnt kvar och fortsätter att fota. Bilen kör förbi! Jag hinner titta in i bilen och ser ett ungt par. Jaså! Kan det vara Urban Explorers? De söker ingen kontakt och jag är för trött för att gå fram och snacka. Den unga tjejen drar fram sin mobil och det ser ut som att hon ska fota. Noobs alltså. På tal om noobs. Halvvägs tillbaka till campingen inser jag vilket pucko jag själv har varit. Jag kunde ha plockat fram ficklampan och letat rätt på den källartrappa som förmodligen lett upp i fastigheten.
Jag kommer att tänka på filmen Psycho när jag ser vissa av bilderna. Det är speciellt en bild där huvudbyggnaden ligger i skugga till höger i bilden.