Jag har precis varit och tittat på Sankt Lars och Sankt Olofs kyrkoruiner i Sigtuna. Nu är det dags att åka vidare till landet. Plötsligt ser jag ännu en ruin i fjärran. Hur många kyrkoruiner finns det egentligen i Sigtuna? Det finns faktiskt tre stycken och de ligger alla inom gångavstånd från varandra. Sankt Pers kyrkoruin är den största ruinen av de tre. Jag konstaterar krasst att Sigtuna stad har varit här och satt stängsel runt ruinen. Jag går ett varv runt kyrkan och letar efter en ingång. Nix, ingen väg in och jag har ingen lust att klättra över staketet. Det ligger en skola alldeles i närheten så det är inte konstigt att det är stängsel runt härligheten. Som tur är står det några bord och bänkar alldeles utanför staketet. När jag ställer mig på bordet så kommer jag upp en smula och kan ta bättre kort. Solen ligger alldeles rätt och jag tar några kontrastrika bilder där solen precis tittar fram bakom ruinen.
När jag ska backa ut från parkeringen kör en annan bil in på platsen bredvid min. Det är en skrikigt blå XC90 med en ung dam bakom ratten. Hon stannar halvvägs in i parkeringsrutan. Hon verkar inte ha den blekaste aning om var hon har bilen. Sålunda väntar hon på att jag ska köra ut från min plats så att hon kan köra in i sin ruta. Saken är den att det är gott om plats för henne, hon fattar det bara inte. Nu ska alltså jag backa ut på vägen och hennes bil står i vägen och skymmer min sikt. Herregud, vissa borde inte ha körkort. Jag backar alltså rakt ut och ser att trafiken har avstannat ute på vägen. Kanske är den blå XC90 volvon känd som en trafikfara i Sigtuna och folk håller sig undan. Jag lämnar snabbt platsen och sätter kurs mot Enköping.