Den stora årliga fotoresan, den nionde i ordningen, startar på ett lite annorlunda sätt. Jag lämnar kontoret i Liljeholmen klockan tre en torsdagseftermiddag. Målet är Pinnarps camping. Jag har redan i förväg bokat en stuga. Det kommer alltså inte att fotas något alls första dagen. Planen är också att inte tälta överhuvudtaget. Jag har ändå med mig en bare minimum camping utrustning om något skulle gå snett. Jag spenderar en lugn och trevlig kväll på campingen. Campingen drivs av en holländare och det är ganska många holländare som bor på campingen. Tyvärr har ägaren förlorat rättigheterna i restaurangen. Men han verkar rätt säker på att han kommer att få tillbaka sina rättigheter till nästa sommar. Jag äter middag i restaurangen. Maten och servicen är utmärkt. Det vet jag, för jag har varit här tidigare. Jag sover för länge och kommer iväg alldeles för sent. Det första besöket, Silverdalens pappersbruk, ligger i närheten av Vimmerby. Det är lite av en chansning. Jag har försökt att googla fram information om huruvida platsen är övergiven eller ej. När jag rullar in i Silverdalen så ser jag rätt omgående att bruket inte längre är övergivet. Jaha, vidare till nästa plats som är Lemnhults kyrkoruin.
Jag börjar närma mig ruinen och får plötsligt en känsla av att jag känner igen mig. Det visar sig stämma. Vägen går längs en sjö och här har jag varit tidigare tillsammans med min faster som bor i närheten. Det ligger ett bad vid sjön. Fast det är inte där jag varit med min faster. Min faster envisas med att bada alldeles i närheten av badet. Vid en liten pytteliten strand där jag misstänker att man egentligen inte får bada.
Efter denna långa inledningen som inte alls handlar om Lemnhults kyrkoruin kommer jag nu till själva redogörelsen. Ruinen är den 18:e kyrkoruinen jag besöker. Det finns ganska många kyrkoruiner i Sverige och den i Lemnhult är en av de finaste jag sett. Väggarna är relativt höga och det märks att någon tar hand om platsen. Det ligger en parkering alldeles bredvid och gräset är klippt.