Beckomberga mentalsjukhus - maj 2009
Urban Exploration
Sanatorium
En gång i tiden för länge sedan jobbade jag extra som vaktmästare på Råcksta sjukhus. Det var ett sjukhem och i princip bara gamlingar i sjukhussängarna. Idag heter stället Koppargården, men på min tid var sjukhuset en del av Beckomberga komplexet. Det var fyra ordinarie vaktmästare, Eskil, Robban, Janne och Björn. Björn var chef och styrde och ställde. Jan var den långa och yviga typen som tjejerna gillade. Robban knaprade värktabletter och behövde tre Treo på morgonen bara för att komma igång. Hans mage hade svällt upp på grund av tabletterna. Eskil hade egentligen gått i pension men brukade ändå hänga på vaktmästeriet med oss andra. Min bror och min styvbror jobbade också extra som vaktmästare. Vi pluggade och behövde lite extra pengar.
Vissa dagar var det inte så mycket att göra. Då satt man mest och slöade på vaktmästeriet. Det fanns så klart de dagliga rutinerna men de kunde egentligen skötas av 2 personer. Ibland gick soppåsarna med vuxenblöjor sönder på rännan längst ner där sopnedkastet slutade. Det var kul att köra elbilen med matvagnar nere i kulvertarna under sjukhuset. Ibland var det varmt. Då gav de mest sjuka upp och avled. Det var vi vaktmästare som körde ner de avlidna till kylrummet i källaren. Vi är alla lika inför döden. Jag skulle vilja säga att vi alla ser likadana ut efter att vi dött.
Jag fotade Beckomberga 2009. Det var innan jag började med Urban Exploration på allvar. Korten är tagna på ett lite halvhjärtat sätt. Som om jag inte riktigt visste vad jag höll på med. Jag gick till exempel inte in i huset. Det skulle jag absolut ha gjort idag. Jag minns att jag fascinerades av de stora höga fönstren.
