Nygårdsparks Naturreservat, grottor - juli 2021
Urban Exploration
Grottor
Nygårdsparks Naturreservat ligger alldeles vid foten av Hunneberg. Det är en regnig lördag och jag och dottern besöker min far och styvmor i Lilla Edet på Västkusten. Vi har precis besökt en kalkgruva i Västra Tunhem. Men det ryktas om att det ska finnas ytterligare gruvor eller kanske är det grottor längre norrut vid foten av berget. Vi åker igenom Nygårdspark som är en rad med hus som nästan ligger på vägen. Reservatet tar vid där husen slutar. Sista biten får man köra en smal väg rakt in i skogen. Vi ställer oss på en liten parkering med grön lummig skog runt omkring. Jag är inte alls säker på att vi är rätt och jag vet inte heller var grottorna är belägna. Far sitter kvar i bilen.
Jag och dottern går in i skogen i riktning upp mot Hunnebergs berömda klippvägg. Det är en brant backe upp till klippväggen och jag har stövlar men dottern envisas med att gå i strand sandaler. Vi kommer upp till klippväggen som i princip är lodrät mot marken. Inga grottor syns till. Ska vi följa klippväggen norrut eller söderut? Jag vill gå norrut men dottern vill gå åt andra hållet. Jag har lärt mig att lyssna på min dotter, hon är klokare än sin pappa. Vi går alltså söderut. Det är en rätt svårframkomlig terräng men vi kämpar på. Det är mycket fuktigt i luften och kvavt men regnet har tillfälligt upphört. Plötsligt ser vi grottan. Det är som att stiga in i romanen Skattkammarön. Vi är pirater på en öde ö som kämpat oss igenom en tät djungel och nu ser vi grottan framför oss där piratskatten är gömd. Very, very cool. Grottan fortsätter inne i berget och det finns fler öppningar längre ner längs klippväggen. Jag inser snart att detta är en gammal gruva men jag vill ändå klassificera den som en grotta, en piratgrotta.
Längre fram upptäcker vi att klippblock lika stort som en bil har trillat ner från den lodrätta klippväggen. Det ser ut att ha hänt nyligen för det finns ingen mossa på stenen som fallit. Det är dessutom helt blankt och rent uppe i det hål som bildats på klippväggen. Man blir lite matt när man inser vilka krafter som finns i världen. Tänk er att stå här när ett klippblock trillar ner, det måste vara öronbedövande. För att inte tala om farligt!
Vi tar en annan väg tillbaka till bilen. Det är brant och vi är nära att halka flera gånger. Till slut kommer jag upp på vägen som leder till parkeringen. Dottern har bokstavligt bara en och halv meter kvar upp till vägen när hon plötsligt halkar till och tappar alla de skifferstenar hon samlat ihop i handen. Hon skrapar dessutom upp benet på exakt samma ställa där hon veckan innan fick ett stort sår. Jag tycker väldigt synd om henne just i den stunden. Vi hjälps åt att tvätta skrapsåret vid bilen. Jag brukar ha med mig en liten dunk med vatten i bilen just för sådana här tillfällen.
