Incekum, Turkiet - juni 2022
Foto
Turism
Vi ska till Turkiet i år. Detta är första gången jag och dottern åker på en solsemester tillsammans. Veckan innan turkietresan åkte vi med kort varsel till England för att närvara på min styvfars begravning. In i det sista är det oklart om vi kommer att kunna åka till Turkiet. Dottern har bara fått en vaccinering och enligt resebyrån behöver hon två vaccineringar för att bli insläppt till Turkiet. Dagen innan tvingas vi åka in till stan och göra ett PCR test som kostar 300 kronor. Det är negativt.
Det har varit kaos på Arlanda den senaste tiden men vi upplevde inga problem i och med Englandsresan. Det är lite värre på Arlanda när vi ska till Turkiet. Det tar ca 45 minuter att ta sig igenom säkerhetskontrollen och efter vad jag har hört i skrivande stund så inser jag att vi kom lindrigt undan.
Jag har aldrig varit på en all inklusive resa förut. Hotellet är femstjärnigt men jag har ändå inga särskilda förväntningar. Jag har hört en del dåligt om all inklusive resor; att maten ska vara av låg kvalitet och ensidig; krånglande AC system och bristfällig städning av hotellrummen. Det visar sig att inget av detta stämmer. Maten är varierad och av hög kvalitet. Hotellrummets AC fungerar helt smärtfritt och håller en helt jämn temperatur utan att på något sätt störa eller göra sig påmint genom höga fläktar eller dylikt. Men en orm har slingrat sig in i paradiset. Allt borde vara perfekt men efter 2–3 dagar börjar jag bli uttråkad och vill hitta på något annat. Man har skapat ett litet fantasiområde mitt i ingenstans. De som kommer dit ska absolut inte lämna området. Och varför skulle man det? Här finns ju allt. Mat, alkohol och förströelser av många olika slag.
Jag och dottern ger oss ändå i väg till ett närliggande naturreservat. Det är 1,5 km att gå och vi går längs en hårt trafikerad väg. När vi kommer fram är det tvärstopp. I en liten vaktkur sitter en liten tomte, han undrar vad vi vill. Vi vill ju bara se naturreservatet… Det kostar pengar! Jasså? Tar ni kort och vad kostar det? Det kostar 3 euro och vi tar endast kontanter. Jaha, jag ser kortmaskinen inne i vaktkuren. Jag har inga kontanter med mig och bankomaten ligger 1 km bort. Vi går hem igen.
Resan hem blir jobbig. Flygbolaget bokade om flygtiden utan att synka med oss och resan hem från flygplatsen startade klockan 19:00 med buss från hotellet. Flygplatsen i Antalya är den värsta flygplats jag någonsin haft den stora obelägenheten att besöka. Det är kö till alla instanser, till och med till toaletterna. Det är sammanlagt 3 säkerhets kontroller. En direkt när man kommer in i flygplatsen, en precis efter passkontrollen och sedan ytterligare en innan gaten. Jag fastnar såklart i den sista kontrollen och blir scannad med handkontroll. Alla mina prylar läggs upp på ett bord mitt i rummet så att alla runt omkring kan få sig en liten föreställning. Jag behöver redogöra för mina diabeteshjälpmedel, sprutor, nålar till sprutorna, blodmätare med mera. Personen som gör kontrollen har ingen aning om vad detta är för saker. Som tur är finns det en kollega som kan förklara vad det är.
Planet gick 23:35 och vi var inte hemma i stan i Sverige fören 05:30 på morgonen. Jag har blivit sjuk, får ca 2–3 timmars sömn för att sedan gå upp och jobba.
