Grillby Silo - september 2020
Urban Exploration
Silos
Det är torsdag och jag inser att jag inte varit på landet på flera veckor. Det är alltså hög tid att åka dit och titta till stället.
Jag glider alltså fram på E18 i tillåten hastighet och i höjd med Grillby får jag ett infall. Jag ska fota silon. Det är fint väder och jag har gott om tid.
Jag fotar medvetet med mobilen. Jag vill förenkla hela fotoprocessen och slippa släpa på kameror. Lilla sömniga Grillby är nästan folktomt.
Det ligger privata villor alldeles bredvid silon så det blir till att fota på avstånd.
Och nu till något helt annat. Brunnen på landet sinade sommaren 2019. Jag fyllde en 2500 liters pool förra året och tänkte att det berodde nog på det. I början på hösten var plötsligt brunnen full igen från den ena helgen till den andra. I år har brunnen sinat igen. Visst, den räckte i princip hela sommaren men i år har jag minsann inte fyllt någon pool. Jag har faktiskt lovat mig själv att aldrig befatta mig med någon form av pool igen. Det är dyrt, poolen fylls med insekter och skräp på nolltid. Vattenpumpen som följde med poolen var dessutom sorgligt underdimensionerad. Det har också regnat skapligt hela sommaren. Jag drog faktiskt vatten till husväggen i somras så det är inget mysterium varför vattnet försvunnit. Men man torde kunna konstatera att brunnen inte fylls på särskilt mycket under själva sommaren. Man får helt enkelt hushålla med det vatten som finns där i början på sommaren.
Brunnen är handgrävd och inte särskilt djup, endast dryga 2 meter, men den är rejält byggd med betongrör och ett lock av betong. Jag har tänkt att jag ska passa på att gräva brunnen djupare och det passar ju bra nu när den är helt tom. Jag gör slag i saken och dottern hjälper till att dra upp stegen ur brunnen efter att jag har klättrat ner. Det är trångt nere i brunnen och jag tvingas gräva med en liten handspade. Jag fyller totalt ca 5-6 hinkar med grus och sten innan några stora stenar sätter stopp för ytterligare utgrävning. Jag ska erkänna att det är lite kusligt att stå där nere i brunnen helt själv och vänta medan dottern är och tömmer hinkarna med grus. Jag frågar om dottern vill klättra ner men hon vill inte. Jag skulle behöva fylla på med sand längst ner som filtrerar vattnet. Vattnet är nämligen en aning brunt och vi låter bli att dricka det och använder det uteslutande till disk och dusch. Helgen efter utgrävningen är brunnen fortfarande snustorr. Det ska bli intressant att se när/om den fylls på igen.
