Jag startade tidigt idag och har hunnit bli ganska trött. Jag kör en dagstur i området runt Örebro och detta är sista stoppet för dagen. Jag har precis besökt Limstensgruvorna som var en fantastisk plats och mina förväntningar är skyhöga. Jag har kollat på kartan och har insett att det är småvägar hela vägen fram till destinationen precis som med Limstensgruvorna. Jag sätter av och det börjar bra med landsväg som sedan övergår till en smal asfalterad väg. Och snart är jag inne på en grusväg igen, 8 km fram till målet. Grusvägen blir sämre och sämre och jag kan konstatera att detta förmodligen är den sämsta grusväg jag någonsin kört på. Det är stora hål i vägen, löst grus på vissa stället och sandbottens vågigt mönster som hotar att skaka sönder bilen. Jag krypkör halva sträckan och känner mig alltmer förtvivlad. Jag funderar många gånger på att vända men tanken på ”Jätteberg” och ”grottor” driver mig framåt. Till slut kommer jag fram till en avtagsväg. Avtagsvägen är en så kallad skogsväg med högt gräs i mitten av körbanan. Jag har suveränt dålig erfarenhet av dessa vägar. Bilen har tagit så mycket stryk undertill att växellådan läcker olja. Bilen ska in på verkstaden i början på augusti. Jag kör mycket långsamt fram på vägen och det går väl hyfsat när jag plötsligt ser en översvämning mitt på vägen längre fram. Jag stannar och inspekterar och inser att här är det stopp. Dagens stora beslut alltså, backa tillbaka och gå hela vägen till Jättbergen eller backa hela vägen tillbaka och dra ”the f**k out of here”?
Jag backar tillbaka hela vägen ställer bilen och börjar gå. Strax känner jag att det gör ont i foten. Jaha, så vart det Cirkus Bjarnestam idag också. Vid det här laget känner jag att har jag kommit så här långt kan jag lika gärna fortsätta. En pigg och utvilad människa skulle göra samma distans visslandes utan minsta tecken på andfåddhet. Men där är inte jag. Det tar ett tag att komma ner till platsen och jag tvingas gå långsamt för att inte få mer ont i foten eller kliva fel av misstag.
Jättebergen visar sig inte vara några jätteberg. Det är en samling klipphällar och stora stenar som bildar några klippskrevor son inte ens kan kallas för grottor. Så här i efterhand kan jag nog ändå säga att hade jag vetat hur platsen hade sett ut så hade jag vänt i farstun. Missförstå mig inte nu, det är inget fel på platsen och det är en utmärkt dagsutflykt för barnfamiljen. Men för en trött gammal Urbex tomte som precis besökt Limstensgruvorna så räcker det helt enkelt inte till. Grottorna i Trollgater spöar det här stället med hästlängder.