Jag hade jobbat på en av ärmarna ett tag och måste till slut ta tag i det oundvikliga, närmare bestämt att påbörja arbetet med ärm nummer två. Den skulle bli exakt likadan som den första.
Jag har ännu inte satt ihop den första ärmen kant i kant. Den är fortfarande i ett stort stycke och jag behöver kunna se raderna i väven tydligt. Jag använder samma färg på trådarna i den andra ärmen som i den första.
Det känns skönt att komma i gång med ärm nummer 2. Detta är just ett sådant tillfälle som kan hota ett helt projekt. Men det går bra och jag kommer i gång.
Snart har jag två exakt likadana ärmar och jag kan börja fundera på att foga ihop de på "riktigt". För att inte tala om att sätta fast de på den delen av ringbrynjan som täcker torson!
Jag bestämmer mig för att låta ärmarna sluta precis under armbågen. Bredden på ärmarna kommer att växa ju närmare handen jag kommer och jag vill inte göra ännu en avsmalnande sektion dubbelt upp.
Nu har det äntligen blivit dags att sätta fast armarna på torson. Och hur ska det gå till? Jag improviserar och det faller sig naturligt att kapsylerna längst upp på armen hamnar på tvären gentemot kapsylerna i axelpartiet i torson. Två kantändar på två kapsyler är lika långa som längden på en kapsyl. Jag väntar med att sätta fast ärmarna på torson hela vägen runt armens diameter. Jag har provat ringbrynjan under hela uppbyggnadsfasen men det är först när armarna sätts fast som projektet blir förverkligat på riktigt. Kommer brynjan att passa? Den är svår att få på men den passar alldeles utmärkt. Det spänner lite och tar emot precis under armbågarna. Nåväl, jag hade blivit förvånad om resultatet varit perfekt vid första försöket.