Recycled Armour - Ärmarna

Ärmarna på en ringbrynja är särskilt besvärliga att sätta ihop

Jag ska erkänna att jag inte hade någon plan från början utan jag har improviserat allt eftersom. Den verkliga utmaningen kom när jag skulle börja med en arm. Jag plockade fram en t-shirt och undersökte hur en arm på en tröja faktiskt ser ut. Jag kunde konstatera att den bredare uppe vid axeln än nere vid armbågen. Den ökar alltså lite i bredd ju närmare axeln man kommer. Så här i efterhand kan jag konstatera att denna ökning är ca 30% av den ursprungliga omkretsen nere vid armbågen. Jag behövde alltså lista ut hur jag skulle bredda armen succesivt. Jag testade lite och använde två olika stora burk kapsyler som jag tillsammans använde för att göra varje omkrets något större. Till exempel, första ringen bestod av sju stora burk kapsyler. Nästa ring bestod av 4 stora och 4 små burk kapsyler, alltså totalt 1 mer burk kapsyl. Samtidigt som flera burk kapsyler ger en längre längd så kortar de små burk kapsylerna ner den totala längden.

Allteftersom jag jobbade med att kopiera armen så märkte jag att det var svårt att se var man var någonstans. Den första och andra raden var lätt att sätta ihop. Det var helt raka rader med två 6 mm ringar mellan varje burk kapsyl. När jag kom till de tredje och fjärde raderna började raderna brytas upp och vissa burk kapsyler satt på båda raderna. Jag kom då på att markera raderna genom att sätta ett färgat snöre i ena änden på båda "ärmarna". På så sätt kunde jag plocka upp den färdiga armen utan att tappa bort vilken rad jag faktiskt jobbade på. När jag kom till rad fem fick jag dessutom trä en plastremsa längs hela raden för att det skulle bli rätt. Jag upptäckte även att det var bra med burk kapsyler i en avvikande färg på vissa ställen i "väven". Då slapp jag att hela tiden behöva räkna burk kapsyler från vänster till höger och jag kunde börja räkna från den burk kapsyl som satt mitt i.

När jag skulle påbörja den sjunde raden så började jag få svårt att se var jag var någonstans. Då fick jag snilleblixten att använda ett nytt snöre genom burk kapsyls raden alldeles efter den förra raden och sedan låsa fast båda ändarna med en pås-klämma. På så sätt kunde jag hantera väven utan att trådarna riskerade att lossna från burk kapsylerna.