Jag och dottern är på besök hos min faster i Åseda. Hon vurmar för smalspåret och har länge tjatat på oss att vi ska pröva att åka dressin. Vi utgår ifrån Virserums tågstation. Det är glädjande att se att stationen har rustats upp. Man har även kört dit en gammal kiosk och inrett den tidsenligt. Löpsedlarna är ifrån 80-talet men kiosken verkar vara tidigare. Tre hela tåglok är under upp och ommålning.
Dressinerna är något mindre än väntat. Framför allt är passagerarsidan lite väl snålt tilltagen. Vi har alldeles för mycket packning men låt gå. Snart är vi iväg. Man måste gå av dressinen och leda den över järnvägsövergångar. Vi har hyrt dressin i två timmar och jag inser rätt fort att två timmar går fort i dressinvärlden. Snart måste vi stanna och äta lunch. Det blir råg fras och vita bönor. Mat för en nybliven diabetiker. Dottern håller god min.
Väl uppe på dressinen, som är överraskande lättrampad, skriker dotten plötsligt till; Pappa en orm! Jo men visst. En stackars snok har blivit påkörd och försöker ta sig av rälsen. Det ser mörkt ut för snoken. Ett kraftigt sår halvvägs nerför kroppen påvisar att en tidigare dressin tagit vägen rakt över snoken. Nåväl. Jag hinner ta både fantastiska kort och en kortare film.
Vi kommer till Hjortöström och måste nu vända för att hinna tillbaka till Virserum. Pinsamt. Man bör hinna dubbelt så långt som vi hunnit. Jag passar på att fota en gammal kvarnruin. Den ligger vid en å som mynnar ut i en sjö. Jag önskar att jag haft mer tid att fota den fantastiska naturen.