Denna gruva har funnits på min to do lista länge men jag har varit osäker på om det faktiskt har varit något som varit värt att besöka. Döm om min förvåning när jag rullar in till Åtvidaberg och ser en stor och tydlig skylt till gruvan. Here we go! Gruvan ligger en bit utanför Åtvidaberg. Jag kör in på en liten väg där det står Ekomuseum. Efter det följer en förhatlig skogsväg med högt gräs i vägrenen. Vad som helst i form av stora stenar kan ligga dolt i gräset och skada undersidan på bilen. Jag vet, för jag har kört på stenar flera gånger och fått laga både hasplåten och växellådan. Vägen fortsätter i en oändlighet och till sist kommer jag upp på en backe och kan se slagghögarna och ett dagbrott. Det är ovanligt höga stängsel runt om dagbrottet och gruvhålen. Jag fotar så gott det går.
Efter det fortsätter jag åt samma håll för jag vill inte köra tillbaka samma väg om det går att undvika. Jag passerar några bostadshus och ser en skylt i backspegeln. Vägen jag har kört på var inte en väg utan en promenadstig! Jag har kommit in till gruvan från fel håll.
Gruvans huvudattraktion i form av en gruvstuga och ytterligare ett dagbrott ligger på en annan plats och här finns även en parkering. Den här platsen erbjuder en bättre möjlighet att fotografera. Man kan gå runt hela dagbrottet och man har bra sikt och det är enkelt att fota. Det finns en stenmur längs med ena sidan av dagbrottet som använts för att förenkla framkomsten, det finns en tydligt upptrampad stig ovanpå muren.
Jag inser att det hade varit mycket enklare att köra till gruvan på den betydligt kortare vägen som går från huvudbrottet ner till stora vägen, men då hade jag missat den övre delen av gruvan som jag besökte först.